Pasta Carbonara har aldrig direkt lockat mig, inte ens på den tiden jag åt kött. Så jag har bara ätit den någon enstaka gång i mitt liv och det var för många år sedan. Men så igår blev jag helt plötsligt sugen på rätten. Mycket märkligt!
Jag gav efter för mitt Carbonara-sug och lagade den till middag, utan att egentligen veta hur den ska smaka…

Pojkvännen, som ofta äter ”riktig” Carbonara, sa att det var en bra sådan jag svängde ihop. (Han åt två jätteportioner så det stämmer säkerligen!) Det enda minuset han gav var att veggo-baconet inte smakade så mycket i sig. Han önskade mer rökig smak på den. (Hmm… funkar det att tillsätta rök-arom till veggobaconet måntro…?)

I alla fall, nu vet kanske även jag hur en Carbonara ska smaka!

Till 4 portioner behöver du:

400 g pasta
1 påse (240 g) bacontärningar från Hälsans kök
Smör och/eller olja
1 röd lök, hackad
5 dl vispgrädde
1 stor vitlöksklyfta, pressad
1-2 dl riven parmesanost
3 äggulor
Salt
Svartpeppar
Färsk persilja, hackad

Så här gör du:

Koka pastan i saltat vatten någon minut kortare än vad som står på dess förpackning.
Bryn baconet försiktigt i smör och/eller olja. Tillsätt rödlöken och bryn lite till. Häll i grädden och den pressade vitlöksklyftan och låt koka i några minuter.
Krydda med salt och svartpeppar. Tillsätt osten och rör om tills den smält.
Häll av vattnet från pastan och skölj den hastigt i kallt vatten. Lägg tillbaka pastan i kastrullen och häll även i baconsåsen. Blanda och ställ på varm platta igen. Tillsätt äggulorna en i taget under omrörning. Låt koka försiktigt i några minuter, rör om då och då så att äggulorna fördelas ordentligt.
Tillsätt persiljan och smaka av med ytterligare salt och peppar. (Jag tycker att det behövdes ganska så mycket kryddning.)
Servera bums.

Kvällens vin, franska rosén Les Lauzeraies. 95 kronor på Systembolaget. Helt ok men inte mer än så tyckte vi.