Jag är nyligen hemkommen från Grekland. Peter och jag var på Samos en vecka och hade riktigt bra dagar där!
Ett så detaljerat blogginlägg om maten, som jag skrev om Kreta-resan, blir inte det här. Främst för att jag knappt fotade något. Tog inte ens med mig systemkameran till Samos. Tycker det är skönt att släppa fotandet ibland, trots att det är ett av mina största intressen. Men ett litet inlägg ska jag knåpa ihop tänkte jag.
Några av dagarna slappade vi mest vid stranden eller poolen. Lunchen kunde man beställa liggandes i sin solbädd, få levererad till samma bädd och äta på precis samma ställe. Varför röra sig i onödan haha! ;-) Supergoda sallader fick vi bland annat njuta av.
Varje eftermiddag promenerade vi in till den närmaste lilla staden… genom olivodlingar…
… tills vi nådde vårt mål – mysiga Pythagorion!
Där satte vi oss vid någon bar i hamnen, drack grekisk öl och tittade på båtar och folkliv. När mörkret lagt sig strosade vi vidare mot en god middag.
En dag gick vi på vandring med en guide. Vi och fyra trevliga belgare, en lagom liten grupp. Det var kuperad terräng och varmt men kändes knappt jobbigt ändå för det var så oerhört vackert och roligt!
Vindruvor och hav såg vi mycket av under vår färd.
Lunchen i bergsbyn Manolates, efter lång vandring uppför, var väldigt efterlängtad kan jag säga! Extra roligt för mig var att vi alla valde att äta en avsmakningsmeny eller vad man ska kalla det bestående av sju rätter där hela sex var vegetariska! Åh vad jag njöt av maten och det gjorde alla de andra också! Det är så mysigt och socialt att äta samma mat så där, sitta och skicka faten till varandra och prata om den. Det var så gott, och det som inte syns på bilden är den makalöst vackra utsikt vi hade mot havet några hundra meter nedanför oss!
Efterrätt åt vi inte på restaurangen utan under vår fortsatta vandring. Vindruvor, fikon och annat som växte längs vår väg. Och kaktus!
Vår guide serverade oss kaktusfrukten för den krävde handskar (som skydd mot taggar) och kniv. Övriga frukter och bär plockade vi själva – häftig känsla. Jag menar, det är ju inte särskilt ofta man hittar fikon och granatäpplen och sånt växandes här hemma. ;-)