Blöödpudding

När jag var liten så var jag ganska så kinkig med maten. Om sanningen ska fram så är ”liten” i det här fallet ända upp till 20+ ålder… Jag började äta grönsaker först vid 25 års ålder så ni förstår ju…
Min mamma fick ofta höra att ”det måste vara jobbigt att Ulrika är så svår med maten”. Men det tyckte inte hon för allt hon behövde göra var att ge mig blodpudding eller vita bönor i tomatsås med korv och jag var den nöjdaste ungen i världen. Det gjorde att jag mer eller mindre växte upp på de två rätterna.

När jag slutade äta kött för en sisådär sjutton år sedan så saknade jag under de första åren blodpuddingen. Det fanns ingenting som liknade det så jag fick lov att vara utan.
För några år sedan fick jag syn på Blöödpuddingen från Astrid och aporna. Jag borde ha blivit jätteglad men jag tyckte att det kändes som en konstig produkt och jag var inte alls sugen på att testa den. Trodde att jag inte alls skulle gilla den. Såg den sedan då och då i butiker under ett par år, fortfarande lika ointresserad av att testa den. (Olikt mig som oftast gärna testar produkter.) Men så en dag, jag vet inte varför, så slog jag till på ett paket med sån där Blöödpudding.

Nu har vi ätit Blöödpuddingen flera gånger här hemma, vi gillar den nämligen mycket både Peter och jag. Vad märkligt det är ibland när man får för sig saker…

Jag vågar inte riktigt säga hur den smakar och är i konsistensen jämfört med blodpudding för jag minns nog inte exakt hur sådan är. Men jag skulle definitivt kalla den lik åtminstone. En ”vuxnare” variant för det är lite sting i den. Inte stark men lite kryddig.
Det enda som egentligen hindrar oss från att äta den oftare är att det inte är den nyttigaste måltiden man kan stoppa i sig direkt… Och inget man står sig så länge på.

Kanske är det lite väl extremt för många att äta en produkt som ska efterlikna blodpudding, det har jag full förståelse för. Jag var som sagt själv helt ointresserad av den under lång tid. Men nu är jag glad att den finns. Att jag kan ta en tripp tillbaka till barndomen igen och de fina minnena från när mamma lagade mat till mig. Hmm… jag får kanske lov att köpa med mig ett paket nästa gång jag besöker mamsen och papsen, så att hon kan steka Blöödpuddingen till mig. Då blir den nog ännu godare!

Hej! Vad har du på hjärtat? :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s